Livet blir bättre - tro mig!
Idag är jag så galet taggad på livet faktiskt, men det har inte alltid varit så och det är något jag vet att det inte är för många. För att komma dit jag är idag, har jag gått genom helvetet och tillbaka, tusen gånger om. Livet har inte varit lätt, det har varit allt annat än de och det jag har genomgått i livet, önskar jag inte ens min värsta fiende. Ingen, verkligen ingen förtjänar att må dåligt, bli illa behandlad och ingen ska definitivt inte vilja avsluta sina liv.
För några år sedan var jag så trött på livet, redo att ge upp, redo att ta farväl av allt och bara släppa taget, så dåligt mådde jag, något inte många visste om eller vet om. Jag har alltid varit rätt bra på att hålla en mask uppe och vara en annan person än den jag känner mig inombords. För några år sedan var jag redo att ta steget vidare ut i det okända, men det fanns något här på jorden som höll mig kvar, hästarna och familjen. Kärleken till djuren och familjen var starkare på något sätt, att man fortsatte att gå. Jag har velat avsluta mitt liv, velat ge upp och ärligt talat har jag gett upp, eller, rättare sagt, jag gav upp för så många år sedan. Jag slutade hoppas, jag slutade leva, jag bara existerade. Jag har önskat och längtat efter att försvinna, jag har velat göra andras önskan uppfylld, att ge efter för deras efter strävningar, det var något jag gjorde. De ville inte se mig vid livet, jag trodde inte jag dög till något alls. Jag gillade inte mig själv, jag hatade mig själv, jag kunde inte göra något rätt. Hur mycket jag än försökte dög man aldrig... Jag fanns där för vännerna som svek en gång på gång, jag typ tillät det, jag visste inte bättre då. Jag ville ge upp men jag hittade en glöd jag trott var släkt inom mig och började att fortsätta gå och sedan dess har jag aldrig slutat gå, jag har aldrig gett upp, oavsett hur jobbigt livet än varit, hur hemskt livet än varit har jag aldrig gett upp, oavsett hur mycket jag än velat det.
Anledningen till att jag skriver detta är för att jag vet hur det är att vara så trött, att inte se någon annan väg ut. Jag vet hur det är att bli slagen i skolan, retad, spottad, sparkad, riven, dragen i håret, få kläder/skolväska sönderklippt, bli hotad etc. Jag vet hur jädra hemskt mobbning är och vad mobbning gör med en person. Även den gladaste personen kan dölja saker inombords. Även den positivaste människan kan vara negativ inombords. Alla människor du än möter i världen, de du möter dagligen, du vet aldrig vad en annan person känner inombords, man kan aldrig riktigt lita på att den sidan de visar upp, är vad man egentligen känner. Jag vet att det kan vara rädsla som gör att man inte kan, vågar eller klarar av att visa hur man mår, för folk dömer, folk hatar, folk gör andra illa och detta blir värre för varje dag som går. Jag vet hur det är att gå från att tycka om livet till att inte orka vakna upp, att inte vilja gå ur sängen, att inte vilja vakna upp igen. Jag vet hur hemskt en annan person kan få en att må och jag avskyr det. Av hela mitt hjärta, avskyr jag hur hemskt livet kan vara och hur människor kan göra en annan människa illa. Det är inte okay, har aldrig varit och kommer aldrig någonsin att bli – i alla fall aldrig i mina ögon.
Jag vet hur illa livet kan värka, men jag vet också att det går att ta sig ur mobbningen och börja om., på ett nytt liv. Det går att få en ny start i livet, det går att må bra och komma vidare. Men även om man kommer vidare kommer det alltid att finnas sår som aldrig riktigt någonsin kommer att läka. Tro mig, det går att börja om och må bra, det har jag gjort. Jag vet inte riktigt hur, men jag tror det beror mycket på att jag förlåtit dem som gjort mig illa under alla år, jag har förlåtit dem och vägrar låta dem ha något med mitt liv att göra idag – dem har ingen makt över mig. Jag har fortsätt att gå, försökt hitta annat att fokusera på och ett av alla saker som hjälpt mig att gå vidare, är att kunna skriva en bok, skriva på mina bloggar och skriva på denna sidan och förmedla mina tankar, för hjälpa andra är något som får mig att må bra. Jag vill hjälpa andra, att inte ge upp, att inte kasta bort sin framtid – även om jag vet att det är svårt att se något positivt eller orka tänka framåt när livet känns hopplöst.
Men tro mig, ni är värda att leva, ni är värda att kämpa för. NI har en ljus framtid framför er – kämpa för era drömmar. Kämpa för att nå era mål. Kämpa för eran skull, kämpa för jag vet att ni klarar det. Ni är fantastiska och starka, jag tror på er och jag finns alltid här för er, om ni behöver en axel att gråta mot och en hjälpande hand.
Jag är bara en av de miljoner som blivit mobbade, som blir mobbade. Jag är bara en av de som vet hur det är och vill hjälpa till. Jag kommer aldrig ge upp denna kampen, aldrig. Idag mår jag bra och jag vill hjälpa andra att uppleva den känslan av frihet, lycka som jag gör.
Lots of love,
Mickaela Persson
