Meet Moa
Hellooooo people. I'm Moa, and I'll be a writer on this blog, along with Mickaela, now for awhile as a test. Since I'm new, I thought I'd quickly just introduce myself to y'all.
Honestly, I'm no different from the rest of today's teenagers, though maybe I have a little more mature way of thinking, I don't know but that's what I've heard. Instead of having to explain what I look like, I'll just post a picture or two at the end of this text. When I don't blog, I sing, play guitar and write my own songs. I've recorded a CD as well, called "Butterfly". I'm planning to record a new one in a short track of time. I've been interviewed by the Swedish newspaper called ST tidningen. Music is my passion and that's what I wanna work with in the future. I have a Youtube channel too, which I haven't posted anything on in awhile, but I wanna start it up again. To see it, just click ->here<-
Without going in on too personal stuff but to still give you a picture of who I am I guess I can say that I've been through alot of pain in my life, even though I'm just 17. I've grown up with my mum, only. Cause my dad made a clear choise that he didn't wanted anything to do with me. Then, this spring my grandma got leukemia, which means blood cancer. She's been very sick and is still fighting. It's been hard on all of us, but what doesn't kill you makes you stronger, right? That's why I'm confident enough to say that I'm on this blog for the right reasons. Mickaela and I have the same goals; to make a difference in this world. We believe that starting small and at least show that you care, is better than just sit around doing nothing at all. I've always had this feeling that I was brought to this earth to help people, that's my life goal. To be honest, it's not always that easy, cause I haven't learned yet how to shut myself down while helping these people. That's why I can get really depressed myself afterwards, which isn't good. But I'm still learning. Even my guidance counselor at school told me that helping people is what I should do, so that's what I'm doing. Mostly depressed teenagers on internet. I feel sorry for them cause I used to be one of them, so I know what it feels like to desperately seek comfort online. I'm thinking about posting something about that on here in awhile cause that's something I know pretty much all about. What do you think about that?
xxoo
-----------------------------------
Hallååååå folket. Det är jag som är Moa, och jag ska vara skribent på den här bloggen, tillsammans med Mickaela, nu ett tag framöver som ett test. Eftersom jag är ny, så tänkte jag bara snabbt presentera mig själv för er. Helt ärligt, så är jag inte annorlunda från resten av dagens ungdomar, dock så kanske jag har ett lite mer moget sätt att tänka på, jag vet inte med det är vad jag har hört. Istället för att behöva beskriva hur jag ser ut, så lägger jag in ett kort eller två i slutet av denna text. När jag inte bloggar, så sjunger jag, spelar gitarr och skriver egna låtar. Jag har spelat in en CD också, som heter "Butterfly". Jag planerar att spela in en ny inom en snar framtid. Jag har blivit intervjuad av den svenska tidningen som heter ST tidningen. Musik är min passion och det är vad jag vill jobba med i framtiden. Jag har en Youtube kanal också, där jag inte har lagt upp något på ett tag, men jag vill starta upp den igen. För att se den, bara klicka ->här<-
Utan att gå in för personligt, men ändå ge er en bild av vem jag är så antar jag att jag kan säga att jag gått igenom mycket smärta i mitt liv, även om jag bara är 17 år. Jag har växt up med endast min mamma för min pappa gjorde ett tydligt beslut om att han inte ville ha med mig att göra. Sedan, i våras fick min mormor leukemi, vilket betyder blodcancer. Hon har varit väldigt sjuk och kämpar fortfarande. Det har varit svårt för oss alla inblandade, men vad som inte dödar oss gör oss starkare, eller hur? Det är därför jag är självsäker nog att säga att jag är på denna blogg av de rätta orsakerna. Mickaela och jag har samma mål; att göra skillnad i världen. Vi tror att börja smått och visa att man bryr sig, är bättre än att bara sitta och inte göra något alls. Jag har alltid haft en känsla av att jag kom till världen för att hjälpa folk, det är mitt mål med livet. Ska jag vara ärlig, så är det inte alltid så lätt, för jag har inte lärt mig än hur jag ska stänga av mig själv när jag hjälper dessa människor. Det är därför jag kan bli väldigt deprimerad själv efteråt, vilket inte är bra. Men jag lär mig fortfarande. Till och med min kurator i skolan sa till mig att hjälps andra är vad jag ska göra. så det är precis vad jag gör. Mest deprimerade ungdomar på internet. Jag tycker synd om dem för jag brukade vara en av dem, så jag vet hur det känns att desperat söka tröst online. Jag funderar på att göra ett inlägg om just det senare för det är något som jag vet i stort sätt allt om. Vad tycker ni om det?
//Moa ♥
