Dagens samhälle del 2

Detta med att hitta tid för att skriva börjar bli riktigt svårt, speciellt när man går upp runt 5 nästan varje morgon och kommer tillbaka runt 21 - 23.30 beroende på hur man jobbar. Jag har i alla fall ett fantastiskt jobb jag verkligen trivs med tillsammans med otroligt underbara kollegor, så klaga kan man inte. Just nu sker väldigt mycket förändringar i livet men jag är så taggad på att få leva livet enligt ens egna regler. Kunna skriva klart min bok och fortsätta att uppdatera denna bloggen. 

 
Dagens samhälle.. jao, vad ska man egentligen säga? Ibland blir man bara tom på ord av att läsa alla hemskheter som skrivs om dagligen. Förr var det inte mycket tråkigheter som skrevs om i tidningar, hördes på radion, kunde läsas om på internet eller ses på tv.. men tyvärr är det idag vardagsmat. Det händer alldeles för mycket hemskheter i Sverige och i övriga världen att man undrar vad det är för samhälle man lever i. 


Jag kan inte förstå hur en människa kan släcka en annan människas liv utan att tveka, hur man kan behandla en människa så illa att personen tar sitt egna liv. Hur kan man trycka ner en person, få en person att må riktigt dåligt att personen slutar äta, tror att det är något fel på henne/honom. Hur kan man misshandla, våldta, hota andra med människor?! Jag kommer knappt ens ihåg hur det är att kunna känna sig helt och hållet trygg ute på gatorna, eller kvällarna där man sitter ensam och väntar på bussen hemåt. Man går inte längre säker, oavsett om man är på väg till och från jobbet, är och jobbar, är och handlar. Oavsett vart man än är, kan man idag aldrig vara helt och hållet säker, för varje steg man tar kan vara den sista. Det finns så många människor i dagens samhälle som inte tvekar för att skada en annan människa och jag undrar ständigt varför det är så? Det är läskigt och sjukt, det borde inte ske men tyvärr är detta ett ständigt ökande problem..

 

I dagens samhälle är mord, misshandel, kidnappning, våldtäkter, droger, alkohol, pyromaner etc. nästan allt som skrivs om i tidningar, allt man kan läsa och höra om, och hur tråkigt är inte det på en skala ett till tio? Ska inte vuxna kunna skicka sina barn till skolan utan rädsla för att inte veta om dem går säkra, eller när man ser en kär familjemedlem gå ut genom ytterdörren och undra om det var sista gången man såg dem. Det läskiga och hemskaste är att detta är vårat samhälle, det är där vi bor, oavsett vilket land i än är i, detta är en dos av världens samhälle. Samhället där tråkigheter, våld, vapen vinner över frihet, glädje, lycka, vänskap, kärlek, trivsel och trygghet. Vi lever i ett samhälle där man har tanken i bakhuvudet, är detta ens sista dag i livet? Kommer man komma hem till sina vänner och familj i slutet av dagen? Kommer man vara vid fel plats vid fel tidpunkt?

Jag undrar hela tiden hur detta kunnat ske, hur har världen kunnat präglas så oändligt mycket av våld och vapen? Tänker ingen på hur detta verkligen påverkar människor, hur ont människor ständigt har, hur livrädda människor egentligen är?.. Detta som sker i våran generation, i våran värld idag, kommer att vuxit sig större och vem vet hur allt kommer att bli när nästa generation av människor föds?

 

Dagens samhälle är ingen bra plats att leva på. Dagens samhälle är fruktansvärd även om den stundvis kan vara underbar att leva i. Men ett samhälle ska inte vara uppbyggd på rädsla och otrygghet.. Frågan är bara vadvi ska göra för att förändra detta som sker? Hur stoppar vi alla världens krig utan att mista en massa oskyldiga människor? Hur får vi samhället att bli av med alla vapen, droger, alkohol etc.? Hur får vi barn att känna att de kan lita på oss vuxna att allt kommer att bli bra, så som de flesta säger? När ska vi människor göra en skillnad? För gör vi inget snart, vem vet hur allt kan se ut om några år då? Vart finns respekten, mot en själv, mot andra människor? Vart finns tilliten, vart finns trivseln, säkerheten, tryggheten? Vart finns tron i människan?

 

// Mickaela



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: